Det är redan med nuvarande medel möjligt att minska på byggverksamhetens klimatpåverkan
Miljöministeriet har utvecklat en beräkningsmetod för att bedöma byggnaders koldioxidutsläpp, vilket märkbart har ökat medvetenheten om det koldioxidavtryck en byggnad under hela sin livscykel förorsakar. Debatten kring detta ämne har blivit allt starkare – man väntar sig nämligen att myndigheterna ännu under detta decennium kommer att börja styra byggverksamheten genom nya föreskrifter som baserar sig på denna metod. Man har i år i FiGBC-kommittén jobbat på att ta fram en definition på en koldioxidneutral byggnad, men jag skall i denna text öppna upp hur man i alla typer av byggprojekt kan inverka på det koldioxidavtryck en byggnad under hela sin livscykel förorsakar.
Hur bildas det koldioxidavtryck en byggnad under hela sin livscykel förorsakar?
De viktigaste faktorerna i det koldioxidavtryck en byggnad under hela sin livscykel förorsakar består av utsläppen vid tillverkningen av alla byggprodukter och –material (A1-A3 produktfasen) samt utsläppen från den energi man förbrukar då byggnaden används (B6 energiförbrukning). Vikten av varje enskild faktor varierar i huvudsak på basen av byggnadens typ, valda konstruktions- och energilösningar samt vilken beräkningsmetod man använder (en metod baserad på EN15978-standarden – t.ex. REM – i jämförelse med Miljöministeriets metod, där energiutsläppen har mindre vikt och betydelse).
Trots alla ovan nämnda variabler är det gemensamt för alla dessa utsläpp, att utsläppen från produktfasen bildas genast i början av byggnadens livscykel.
Utsläppen från energiförbrukningen då byggnaden är i bruk bildas däremot under en väldigt lång tid som sträcker sig över fastighetens hela livscykel och på dessa utsläpp har man en möjlighet att inverka. Utsläppen från produktfasen orsakar å andra sidan omedelbart en betydande förhöjning av byggnadens koldioxidavtryck – därigenom är det med tanke på klimatförändringen väl motiverat att även inverka på dessa. Det är helt möjligt att styra ett byggprojekt i en riktning som minskar koldioxidavtrycket – och detta behöver nödvändigtvis inte ens betyda ökande byggkostnader.
En minskning av det koldioxidavtryck som förorsakas under produktfasen
Man kan inverka på det koldioxidavtryck som förorsakas vid produktfasen genom att i planeringsskedet välja lösningar och vid upphandlingen produkter som har ett mindre avtryck. Även då man bygger konventionella betongkonstruktioner kan man på många sätt inverka på koldioxidavtrycket – och det behöver inte nödvändigtvis vara fråga om val som ökar investeringskostnaderna. Principerna för hur man minskar koldixidavtrycket kan sammanfattas i enkla tumregler som ”undvik metaller och gör konstruktionerna lättare” – men det behövs en mer ingående granskning av det specifika projektet, för att man skall kunna bilda en uppfattning om vilka åtgärder som skulle ha den största inverkan.
Valet av antal och typ av fasadmaterial ger ofta en möjlighet att inverka på koldioxidavtrycket. En yttervägg av betongsandwich-konstruktion kan ses som en genomsnittlig lösning när det gäller utsläpp. Det uppstår större utsläpp om betongfasaden ersätts med en murad tegelfasad – medan lättare konstruktioner (t.ex. lätt skivbeklädnad, isolerande rappning eller träfasader i stället för betongfasader) på motsvarande sätt minskar de utsläpp ytterväggarna förorsakar.
Då det gäller en byggnads stomkonstruktioner kan man konstatera att de största utsläppen förorsakas av lösningar som baserar sig på stålkonstruktioner eller konstruktioner där man kombinerar stål och betong – de i kontorsbyggnader så vanliga pelare-balk-stomkonstruktionerna orsakar klart större utsläpp än den i bostadsvåningshus normala stomkonstruktionen, som baserar sig på bärande elementmellanväggar. Å andra sidan finns det ofta flera realistiska lösningar då det gäller stomkonstruktionerna i en kontorsbyggnad, eftersom de strukturella lösningarna i ett bostadshus i hög grad begränsas av krav som gäller t.ex. brandsäkerheten och akustiken. Att bygga med träkonstruktioner erbjuder en betydande potential till minskade utsläpp i jämförelse med traditionella betongdelar, medan t.ex. att ersätta en på plats gjuten stomkonstruktion bestående av betongpelare och golvelement av betongplattor med en konstruktion bestående av stålbalkar samt pelare och golvelement i trä kan leda till märkbart ökade utsläpp.
De frågor som berör materialvalen är inte enbart relaterade till planeringsfasen, utan även till upphandlingen. De olika produktkategorierna har faktiskt utsläppsmässigt helt olika vikt och betydelse. Då det gäller vissa produkter finns det i praktiken bara ett par tillverkare att välja emellan (en tillverkare kan t.o.m. stå i monopolställning), vilket innebär att möjligheterna att inverka på utsläppen genom val av produkt är begränsade. Å andra sidan behöver inte ett brett produktsortiment och en mångsidig konkurrenssituation nödvändigtvis innebära en tydlig utsläppsminskningspotential i upphandlingsfasen, eftersom tillverkarspecifika utsläppsdata inte alltid finns tillgängliga eller är kompletta.
Pararellt med utvecklingen av Miljöministeriets metod för beräkning av byggnaders koldioxidavtryck pågår även ett landsomfattande utsläppsdataprojekt, där man utvecklar en databas för generiska utsläppsdata. Denna databas kommer att harmonisera resultaten för de olika koldioxidutsläppsberäkningarna och på så sätt underlätta jämförelserna mellan olika konstruktionslösningar och materialval. Produktspecifika utsläppsdata (baserade på produktens EPD-produktdeklaration) kommer dock fortsättningsvis att behövas (t.o.m. mer än tidigare) för att lyfta fram skillnaderna i koldioxidavtryck mellan olika tillverkare inom samma produktkategorier.
För tillverkare av byggprodukter ger det här motivation att ta fram korrekta EPD-deklarationer för sina produkter och på så sätt, med hjälp av ekoeffektiva produkter, nå konkurrensfördelar inom sin egen produktgrupp. I nuläget finns det inom vissa produktkategorier relativt mycket tillgänglig EPD-data, vilket gör det lätt att göra utsläppsjämförelser – medan man inom andra produktgrupper i praktiken inte kan göra några som helst jämförelser mellan de olika tillverkarna, eftersom produktfakta saknas.
Produktfasjämförelserna kan ge helt olika resultat beroende på vilken typ av byggnad det är fråga om. Då det gäller små byggnader (som t.ex. ett daghem) kan utsläppen bli mycket låga då man använder stomkonstruktioner i trä – i sådana objekt kan utsläppen från husgrund och bottenplatta eller -bjälklag utgöra en mycket stor del av produktfasens totala utsläpp.
En minskning av det koldioxidavtryck som förorsakas under användningsskedet / driftsfasen
Att minska det koldioxidavtryck som förorsakas under driftsfasen är ett helt annorlunda tema än att minska det koldioxidavtryck som förorsakas under produktfasen. Där utsläppen från produktfasen i sin helhet genereras alldeles i början av byggnadens livscykel, genereras det utsläpp som förorsakas under driftsfasen gradvis under en väldigt lång tidsperiod – även om de stora riktlinjerna för de utsläpp som förorsakas under driftsfasen ändå dras redan i planeringsskedet. Regleringen av energieffektiviteten har i och med energicertifikaten å ena sidan redan länge varit bekant inom byggbranschen, men de i energicertifikaten inkluderade E-koefficientberäkningarna tar å andra sidan inte direkt ställning till koldioxidavtrycket.
I E-koefficientberäkningarna tillämpas koefficienter baserade på den primära förbrukningen av olika typer av inköpt energi. I dessa koefficienter tas ingen ställning till de specifika utsläppen för de olika energityperna. Att de specifika utsläppen från elproduktionen märkbart minskat har lett till en allt större klyfta mellan energiförbrukningens verkliga koldioxidavtryck och den på teoretisk bas beräknade E-koefficienten. De specifika utsläppen från inköpt el har redan under flera år varit lägre än de specifika utsläppen från det genomsnittliga fjärrvärmenätet och särskilt för värmepumpar kan det koldioxidavtryck uppvärmningen förorsakar vara endast en bråkdel av fjärrvärmens koldioxidavtryck. Å andra sidan är det även stora skillnader mellan olika fjärrvärmenät – i t.ex. Esbo och Helsingfors baserar sig fjärrvärmenäten på uppvärmning med fossila bränslen som orsakar stora utsläpp, medan fjärrvärmenätens specifika utsläpp i vissa städer redan i många år varit mycket låga då man kan använda t.ex. spillvärme från skogsindustrianläggningar eller förnybara bränslen.
Förhållandet mellan den på matematiska beräkningar baserade E-koefficienten och verkligheten är ett helt annat kapitel – användaren står i en nyckelposition då det gäller det verkliga koldioxidavtryck som bildas i användningsskedet. Man kan inte med hjälp av en energiutredning exakt förutse hur mycket energi en fastighet kommer att förbruka (vilket givetvis inte heller är meningen), utan enbart presentera ett med hjälp av harmoniserade beräkningsgrunder framtaget fastighetsspecifikt nyckeltal som är baserat på byggnadens egenskaper.
Man kan ändå märkbart inverka på det koldioxidavtryck energiförbrukningen under byggnadens hela livcykel förorsakar. Hustekniken kommer under en observationsperiod på 50 år i vilket fall som helst att förnyas då systemens tekniska livslängd når sin ände – man kan under dessa år också på många sätt inverka på energiförbrukningen. Å andra sidan kommer utvecklingen av den inköpta energins specifika utsläpp oundvikligen att ha stor inverkan på de utsläpp byggnaden förorsakar under användningsskedet. De antaganden om energisektorns utsläppsminskningar som är inbakade i Miljöministeriets beräkningsförfarande tar för sin del denna uppfattning i beaktande.
Andra synvinklar och betydelsen av prioritering
Förutom de ovan behandlade konstruktions- och energilösningarna finns det också många andra aspekter i det koldioxidavtryck en byggnad under hela sin livscykel förorsakar. I livscykeln ingår även andra faser som orsakar utsläpp, byggnaderna orsakar också olika typer av indirekt miljöpåverkan som står utanför livscykelberäkningarna – synvinklar som t.ex. berör hur mycket kol byggnaden binder och lagrar eller i vilken grad de i byggnaden använda byggprodukterna och –materialen kan återvinnas. Då avsikten är att bromsa upp klimatförändringen är det ändå viktigast att fästa uppmärksamhet vid de mest akuta och till storleksklassen mest betydande detaljerna. Det krävs inga mirakel för att minska byggnadernas koldioxidavtryck och det är möjligt i alla typer av projekt, även om de redan i planeringsfasen valda konstruktionslösningarna med sina gränsvillkor innebär en mängd begränsningar. I en livscykelbedömning ingår alltid antaganden och osäkerhetsfaktorer, men det betyder ändå inte, att det inte med tillräcklig precision skulle vara möjligt att bedöma storleksordningen av olika detaljer – och på så sätt kunna nå fram till konkreta åtgärder med avsikt att bromsa upp klimatförändringen.
